Nu har han lärt sig säga "Mamma"
Som Ni ser har jag äntligen fått reda på hur man lägger in bilder på bloggen, så det ska bli mer av den varan, det lovar jag!
… och äntligen är min intervju till KAM-utbildningen genomförd. Jag lämnade barnen hos mamma och pappa, slängde i mig lunchen och gasade iväg till stan. Kom så där som vanligt lagom i tid med andan i halsen, ja man vet ju inte vart det ligger och om man hittar med en gång… ja, lugn, lugn, jag var i tid. Jag skulle i och för sig inte vilja kalla det för intervju, med tanke på att där inte var någon som blev intervjuad, men vi fick i alla fall en information om utbildningen och jag fick träffa några andra som också sökt utbildningen. Hur många som sökt utbildningen totalt vet jag inte, men dom tar in ca 80 sökanden till ”intervju” och därefter tar dom in ca 30 st till utbildningen. Det är åtminstone tur att det är en utbildning på distans, för till att dömma av den timmen vi satt tillsammans, så känner jag inte att jag hittade något gemensamt med någon annan där… och sedan kom det fruktade matteprovet. Vi fick en halvtimme på oss att svara på talen, samt att skriva ner en halv A4-sida om varför vi sökt utbildningen. Jag säger bara en sak:
-Tack Robert, för att du körde en snabblektion i ekvationsräkning på telefon med mig. Det behövdes, inte bara för att jag glömt bort hur man gör och mitt minne som vanligt behöver friskas upp, utan för att det givetvis kom ekvationstal på matteprovet. Hade vi inte gått igenom detta, hade jag suttit helt nollställd!
Och i helgen var vi på bröllop. Då vill jag först och främst passa på att tacka Tobbe och Paula för ett jättetrevligt bröllop i helgen (trots att jag var nykter och alla andra drack), men vad gör man inte när det tryter i plånboken. Dom hade ordnat det jättefint med i trädgården. Och innan dom gick fram till vigselförrättaren satte dom på någon personlig låt på stereon… det var jättefint. Dom gick fram till syrénportalen, och då vänder sig personen som står bredvid mig och säger:
- Jag har aldrig förstått det där med att man ska böla när man är på bröllop!
… och där står jag i vanlig ordning med vattenpölar i ögonen… Ja, Ni känner ju mig!
I alla fall… jag lyckades väl somna lite efter kl. 02.00, och efter bara ett par timmars sömn var det åter dags att vakna! Leon ”piggelin-unge” Johansson, vaknade punktligt… kl. 06.00! Oh, sega sura trötta söndag.På eftermiddagen åkte vi hem till Mickes föräldrar på middag. Jätteskönt och lugnt, fram tills Matteu får för sig att jag ska testa hans supersnabba raket, som i verkligheten är en sopekvast!… Va f-n har jag gett mig in på? tänkte jag medan jag for runt på den där förbannade kvast-raketen i deras trädgård, brummandes som en bil och andfådd till tårna… Ja, ja, Matteu tyckte i alla fall det var skitkul!
Kram
PS. Förresten, en sak till innan jag glömmer det: Sandra och Christel, Ni har likadant toapapper (vitt papper med gråa löv på), vilket toapapper är det och vart köper Ni det, Matteu tjatar om att han vill ha sån´t. Kan det vara på CityGross?
