Min tid

Nu är jag och Leon hemkomna från Warszawa, där vi avnjutit sex dagar med Anna och Ida. Vi gjorde givetvis de sedvanliga grejerna, men också nya: Vi hittade hästar i Park Skaryszewski där Ida fick sig en ovanlig men minnesvärd ridtur, och så besökte vi vår favvis-restaurang Gaga som öppnat en ny filial på vår gata!

Jag pratade med den ena servitrisen om det inte var hon som var med i öppningsskedet av restaurangen och som serverade Robert och Jennie när dom var där i juli. Jo, då, det stämde mycket riktigt, och dessutom sa hon att hon kände igen mig och kopplade därmed först ihop mig med Robert. Hennes första tanke var att jag var gift med Robert. Hon tyckte att vi var väldigt lika varandra, men varför jag skulle vara lik min man, förstår jag inte. Hon fattade själv också att det lät lite konstigt, för så kunde det ju inte vara, Robert var ju där med en annan kvinna och barn för bara en månad sedan

I alla fall, det var en lyckad kort semester, förutom att jag tappade Artur och Annas kamera på lekplatsen, så att den blev repig på framsidan! Ber än en gång så jättemycket om ursäkt för det!

Om Anna skulle summerat semestern, tror jag att hon skulle sagt att det blivit lite för lite sömn. Med Leon som vaknar alldelse för tidigt och Annika som snarkar sig igenom hela nätterna… precis som Artur! … och jag,  jag tycker att det är kul att man är lik sina bröder på något sätt i alla fall.

För övrigt kan jag berätta att Leons utslag på kroppen försvunnit. Det var inte vattkoppor, utan bara något virus! …ett riktigt segt långlivat virus, men nu är det i alla fall äntligen VÄCK!

Idag avslutar jag med ett citat som jag fick sms:at till mig när jag var i Polen; ett samtal mellan Micke och Matteu, då Micke ska byta batterier i ett av Matteus Brio-tåg:

”- Matteu, kan du hämta skruvmejsel så hämtar jag batteri.”

”- Nej pappa, det är bättre du tar båda, så väntar jag här ”

Kram