Min tid

I torsdags åkte Micke till Polen. Lyckligtvis åkte även Camillas Micke också iväg, så vi bestämde oss för att leva ihop över helgen. Torsdagen var lugn. Jag lämnade Micke, Robert och Artur på Sturup, medan farmor och farfar passade barnen. Matteu var förväntansfull inför nattningen, för han skulle ju sova i min säng… det vet han om, när pappa är borta, sover han på pappas plats. Inte ens Camilla skulle få ta den platsen.

Camilla kom inte förrän fredag eftermiddag. Det passade bra, för Matteu lekte med Rasmus, en dagiskompis, på dagen. När Rasmus och hans föräldrar skulle gå hem, sprang jag bara snabbt upp för att hjälpa till med städningen… då hörde jag något i trappan. Jag hade glömt stänga grinden upp, och nu stod Leon givetvis halvvägs uppe på trappan! Nu vågade jag ju inte gå ner och möta honom, för tänk om han skulle lutat sig bakåt… Hjärtstillestånd! Fördrömmade unge!!

I alla fall, vi träffade Camilla på ICA Maxi, där vi handlade och tog oss varsin korva-slarver. Kvällen bestod sedan av fredagsmys. Vi hade chips och grönsaker och frukt som vi dippade, choklad av olika sorter, gott vin och goda drinkar. Senare på kvällen satt vi och skrattade gott då vi tittade på Johan Glans på YouTube. Sedan somnade Matteu på min plats i sängen. Camilla lade sig på Mickes plats och jag lade mig på en madrass på golvet nedanför Matteu. Det var bra, för mitt i natten väcktes jag. Och då menar jag inte när Leon först väckte mig vid tre-tiden och grät, utan vid fyra, när Matteu rullade ner från sängen… rätt ner på mitt huvud… och sedan vaknade Leon igen vid sex.

Ja, vi åkte senare på dagen till Jägersro Center för vi skulle äta, handla och besöka tivolit på deras parkering. När jag är inne på toaletten och byter på Leon, står Camilla med Matteu utanför och väntar.

- Annika, du kommer inte att tro det! Vet du vem som precis kom ut från toaletten bredvid? JOHAN GLANS!

- Va?! Är du säker? Var gick han? Ska vi leta upp honom och ta en bild och skicka till Elin (Camillas klasskompis som är StörtFörälskad i honom). Eller ännu bättre, vi ber honom om en personlig hälsning och så filmar vi honom, och skickar det till henne.

Sagt och gjort, med raska steg marscherade vi mot den riktning han gått. Därefter delade vi upp oss och medan jag stannade utanför Coop och spejade, kollade Camilla igenom klädesaffärerna.

- Där! Jag såg honom inne på Coop. Camilla tyckte det var alldeles för genant att gå fram och prata med honom, så det fick bli min uppgift. Jag gick med Camillas mobil in på Coop och letade upp honom, ursäktade mig och bad honom hälsa något till Elin. Det gjorde han, efter att jag lyckats trycka rätt på Camillas mobil. Jag tackade och sprang lycklig ut till Camilla och barnen.

- Men du har ju bara spelat in 1 sekund på honom, allt annat är ju filmat på golvet! … a va f-n, och jag som trodde att jag tryckt rätt.

Snabbt som attans högg jag tag i mobiltelefonen igen, rusade tillbaka in på Coop. Lyckades åter hitta honom i en kassakö… jag behöver väl inte berätta att jag kände mig som en helgalen groupie. Jag frågade artigt med andan i halsen om han skulle vilja göra en ny inspelning, eftersom jag inte tryckt rätt på telefonen första gången. Det gjorde han. Ja, Ni kan ju själva tänka er att Elin blev TOK-GLAD!

Därefter blev det i alla fall karusell och lotter på Jägersros parkering. Camilla vann, nej, grep en boll, som hon gav till barnen. En sådan där go´sumpig skumgummiboll, ni vet, som man spelade ”Spökboll” med på gympan i skolan… men Matteu vill inte riktigt acceptera materialet, utan envisas och säger att han vill pumpa den.

På eftermiddagen busade Matteu och Leon i sovrummet. Oh, så skönt att dom kan leka tillsammans och att man kan slappna av lite… INTE!!! När jag går in i sovrummet för att titta till dom, står Leon UPPE PÅ MITT NATTDUKSBORD! Fördrömmade unge!!!

Efter att Leon nattats hade vi ytterligare en skön kväll med mycket mat, dryck och andra onyttigheter. Denna kväll somnade Matteu på madrassen på golvet, och jag på min plats, bredvid Camilla.

På söndagen var vi sega. Vi tog en tur på IKEA, ströhandlade lite, åt och gick sedan på en husvisning tillsammans med Camillas pappa. På vägen hem gav Leon oss nästan en hjärtinfarkt då han nästan tippade ur vagnen. Jag och Camilla hann precis fånga upp honom i kläderna, innan han hade störtat i marken med ansiktet neråt… Fördrömmade unge!

På kvällen besökte jag en kort stund mina föräldrar. Och från ingenstans kommer Leon gåendes i gå-stolen!! Jag, Matteu, mamma och pappa var alla i köket. Fördrömmade unge! Vi har en självmordskandidat i familjen! Det är kanske stuntman han ska bli?

Nu håller jag på att återhämta mig efter helgen. Micke har kommit hem och allt är åter som vanligt. Tack, Camilla för en rolig helg!! Det här med Johan Glans, kommer vi nog att leva på länge!! Så himla galet!

Kram