Häromdagen skulle jag, Leon och min mamma iväg och handla tillsammans på Maxi. När vi gick in började larmet tjuta. Lamporna vid ingången, som vi precis passerade, blinkade i takt med larmet. Personal kom mot oss för att kontrollera… och det visade sig att det var inte jag som pep. Mamma gick igenom med vagnen med Leon i…. och larmet gick! Mamma gick igenom själv… och det var tyst. Jag puttade vagnen med Leon i, förbi larmbågarna… PIP PIP PIP PIP PIP PIP. LEON!!!!! Nyss fyllda 1 år och har redan påbörjat sin kriminella bana. Visst blir man stolt som förälder! Hur som helst, ja vi fick ju börja strippa lill-plutt… jackan…. nej…. mössan… nej… skorna… PIP PIP PIP PIP!!! CAMILLA!!!!! Puma-skorna som Leon hade på sig var 1-års present från Camilla och Micke. Det var alltså DOM som låg bakom att vi blev ut-tittade av alla pensionärer som handlade så där vid halv tio en vardagsförmiddag.
Ja, det var ju bara att lämna skorna i förbutiken och gå in och handla. Jag bad dom om dom kunde larma av skorna till oss under tiden vi handlade, så att det inte skulle larma fler gånger, för vi är ju trots allt där och handlar ett par gånger i veckan… och det kan ju bli tröttsamt efter ett tag.
När vi hade betalat fick jag hämta ut skorna. Dom kunde inte hjälpa mig att larma av skorna, utan jag fick vända mig till inköpsstället. Jag tog skorna, gick istället bort till kassan vi nyligen betalat i och fick en trevlig kille till att hjälpa mig med att avmagnetisera dom på deras kassaband. Tack! Nu vågar man sig in på Maxi med Leon igen… och det lustiga var att under hela tiden vi gick inne i affären, tänkte jag bara på hur jag skulle meddela Camilla om vad hon ”ställt” till med.
När vi sedan gick till bilen för att lasta in varorna, slog det mig… det var faktiskt inte Camillas ”fel”… Jag hade ju faktiskt varit på inköpsstället och bytt skorna till en större storlek!!!! Det var alltså mitt eget… men det är ju faktiskt konstigt hur jag kunnat gå ut ur skobutiken utan att det larmat. Hmmmm, nu känns det faktiskt bättre, jag behöver inte oroa mig för Leons framtid. JAG kanske ska börja tänka på en ny karriär, jag verkar ju vara duktig på det 
Sorry, Camilla att jag från början misstänkte dig… men det blev åtminstone en annorlunda handlingsdag. Vi fick oss goda skratt tillsammans med både personal och andra kunder 
Kram
