Oj, vad det hänt mycket på sistone. Mitt liv har den sista tiden bara gått ut på pressen och stressen av min utbildning. Jag har jagat och jagat praktikplats, och hör och häpna: En vecka innan praktikens början, då jag egentligen hade gett upp hoppet, fick jag napp! E.ON tog emot mig, och oj, oj, oj vad jag var nervös inför första dagen….
Hittills har jag praktiserat en vecka och det är fantastiskt roligt, intressant och spännande. Alla är supertrevliga, glada, snälla och engagerade. Jag har verkligen blivit emottagen med öppna armar, och min handledare är mån om att jag blir betraktad som en i gänget…. Tack Christer och alla Ni andra i gänget!!!
… Och min äkta hälft…. ja, där har det inte heller varit lätt. Han var i Polen. När man själv höll i allt med barn, kalasplanerande, kick off med jobbet, barnvakter, praktik och jobb, längtade man tills mannen skulle komma hem och avlasta lite. Vem hade med i planerna att han skulle komma hem med Campylobakterinfektion. Bakterier som kommer från livsmedel. Stackarn blev dålig i Polen och det har faktiskt ännu inte riktigt stabiliserat sig än. Toaletten har sett mer av honom än vad jag gjort 
Detta har dock tyvärr medfört att jag inte hann planera något till hans födelsedag… inte ens en teckning från barnen 
Förlåt älskling! Jag vet hur jag själv skulle känt om det vore min födelsedag… Jag ska försöka gottgöra dig!
Kanske jag kan få tips från någon?
/Kram
