Min tid

Tisdagen den 29:e mars födde vår vän, Maria, en liten flicka som fick namnet Thyra. Hennes lilla hjärta slutade att slå, och hon lämnade världen inte ens en dag gammal…

Maria, vi beklagar sorgen och kan inte nog beskriva hur mycket vi lider med Er! Det skar i våra hjärtan av sorg, när vi fick reda på det. Vi kan inte ens komma i närheten av att känna det ni går igenom. Ni finns i våra tankar!

http://www.minnesrummet.se/minnesplats.aspx?show=6&minnesplatsId=52077

Vår 3-åriga bröllopsdag!

Så kom då den efterlängtade dagen, vi skulle fira Läderbröllop. Då vi varit ute med Robert och Jennie helgen innan, valde vi att ta det lugnt hemma på vår dag. Efter att vi lagt barnen,  avnjöt vi en lugn och skön middag på tu man hand… tja, avnjöt middagen var kanske lite fel att säga, för maten blev faktiskt inte så värst lyckad, men det förstörde absolut inte kvällen. Vi korkade upp en flaska champagne och ställde vår 3-åriga bröllopsdagsöverraskning på bordet… För Er som inte minns av olika anledningar, så kan jag påminna Er om att Ni som var med på bröllopsfesten fick möjlighet att skriva en liten hälsning till oss, som lades i en förpackning med ett rött vin ”Capitel de´Roari Amarone 2004”, som vi skulle få öppna och avnjuta på våran 3-åriga bröllopsdag. Vi har dock inte öppnat vinet ännu, utan sparar det till ett tillfälle, då vi ska äta något som vinet passar bättre till.

När vi satt och åt, öppnade vi förpackningen och turades om att dra lappar och läsa…. Det var JÄTTEROLIGT! Och för att summera hälsningarna, och för att inte nämna några namn, kan man säga ett par saker…

-          Några gäster hade inte skrivit någon hälsning alls…

-          Några hade skrivit hälsningar, men skrivit fel dag… Dom var tydligen på vårt bröllop dagen efter… och någon dagen innan…

-          Någon hade skrivit flera identiska lappar, med flera timmars mellanrum… det kunde man se på den allt mer lutande stilen J

-          Någon gäst som vi inte kände hade skrivit hälsning, och det är ju rätt så kul.

-          Någon hade skrivit i form av en ”hänga gubbe”-variant.

-          Resterande lappar var jättefint skrivna med gratulationshälsningar och siande om våran framtid.

… tack till toastmadame, Jennie, som kom på denna roliga idé! Det var jättekul att läsa allas lappar.  Och skulle det vara så att du var med på festen och undrar om du skrivit en lapp (för det misstänker jag att de flesta av Er glömt), så har vi sparat lapparna! Våra bevismaterial har en preskiberingstid på MINST 20 år!!!

… men vi undrar vem Örjan och Sölve är…

/Kram

Som jag tidigare skrivit, så återgick jag till mitt jobb den 14:e mars, efter 1½ års föräldraledighet. Och hur har då MIN inskolning gått? Jo, jag jobbade hela första veckan (applåder!!!), Micke var hemma med Leon som var kräksjuk. Så veckan efter, när Matteu i sin tur blev kräksjuk, fick det vara min tur att VAB:a. Efter en vecka tillfrisknade äntligen så även Matteu, och vi skulle börja denna nya veckan med nya friska tag och två friska dagisbarn! De friska tagen och de två friska barnen blev kortvariga. Redan på måndag kväll ser vi att Leon fått vattkoppor!! Det är ju visserligen bra, men nu är jag hemma och VAB:ar igen…

Innan jag började jobba var jag på en ”nyanställd”-information med chefen i Arlöv. Sprudlande och rolig som han är, sprudlade han ut all information, och han fick i alla fall mig att känna att nu j-vlar är jag sugen på att komma tillbaka och sätta ingång och jobba. Lusten att vilja påverka, växte i mig.

När jag kom tillbaka till jobb såg allt likadant ut. Det verkade nästa som att tiden stått stilla. Det värmde så att se Carina micra sin frysta lunch såååå himla länge, ha ha, där hade inget ändrats sedan jag gick på mamma-ledighet. Och underbara glada Anna, som man blir så glad av att se…. Den mindre fräscha micron i personalmatsalen, som jag överhuvudet taget är överraskad att den fortfarande fungerar, står fortfarande på sned. Konstigt att ingen gjort något åt det…? Men allt detta, gör trots allt att man känner sig hemma igen. En ny diskmaskin har det dock investerats i, och det var ju jättebra……

Men något har förändrats och jag kan inte sätt fingret på vad det är, vem det beror på eller varför. Men något har hänt under det gångna 1½ året….. det är inte lika personligt och ompysslat längre. Känslor som att bry sig om varandra, verkar ha försvunnit, för att ersättas med annat….Synd, tycker jag…. Och de som egentligen borde göra något åt det, verkar inte se problemet som är mitt framför ögonen på dem. Det handlar om ”kött och blod”, som min föreläsare i ”Key Account Management” Karl-Johan Almegård jämt tjatade om, att trivas… Vikten av det ömsesidiga! Kött och blod i relationerna till sig själv, arbetskamraterna och kunderna. På jobb verkar det som att någon ingrediens på detta flummiga, men dock så lyckade recept, bortprioriterats…

Jag kommer tillbaka med nya krafter, inspiration, vilja, engagemang, och min arbetskamrat slår huvudet på spiken när denne sittandes vid ett skrivbord, stirrandes in i datorn säger till mig:

- Annika, är det inte tråkigt att komma tillbaka till jobb och ha så mycket sprudlande idéer och engagemang, och inte få någon respons tillbaka….?

Jag hade inte kunnat sagt det bättre själv….

Jag kommer dock inte att ge upp, för förhoppningsvis skänker min glada och positiva närvaro något positivt till jobb, åtminstone till mina arbetskamrater kanske!

/Kram

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig!

Vecka 9: Måndagen den 28:e februari, Leons inskolning skulle börja. Vi hade redan visualierat det framför oss: det skulle bli en lätt match. På måndagen skulle vi vara på dagis två timmar, och det gick bra. Resterande dagar den veckan skulle vi vara där från kl. 08.00 till kl. 13.30. Problemet med dessa dagar var att Leon inte vill sova middag där. Han blev tilldelad sin säng, och jag satt vid sidan om. Han rullade runt, pratade, sjöng, kröp iväg, la sig hos andra för att gosa, och jag? Ja, JAG bara kröp efter för att tysta och ta honom tillbaka till sin plats. Det slutade med att vi fick gå hem vid 12-tiden och Leon somnade i vagnen på väg hem istället. Hemma väntade Micke som VAB:ade för att Matteu blivit kräksjuk. Det var inte förrän på fredagen som Leon ÄNTLIGEN somnade. Ooooh, så skönt. Äntligen skulle inskolning börja fungera bra!!

Vecka 10: Måndagen efter helgen rullade på som den skulle. Micke skolade in Leon, och det gick utmärkt både på måndagen och tisdagen. På onsdagen fick jag dock hämta hem Leon, för han fått feber. Matteu och Leon var därför hemma på onsdagen och torsdagen, men på fredagen fick Matteu gå till dagis.

Vecka 11: Och så kom då måndagen den 14:e mars, och min egen inskolning skulle börja på mitt jobb. Eftersom Leons inskolning varit så kladdig fick Micke fortsätta med inskolningen på måndagen och tisdagen… Och varför skulle det fortsätta så bra? Natten mellan tisdagen och onsdagen blev Leon kräksjuk och febrig, så Micke fick fortsätta med att VAB:a resten av veckan.Men så kom fredagen och vi skulle ut med Robert och Jennie. Barnen lämnade vi hos till farmor och farfar och allt var äntligen frid och fröjd….. nästan! Vi hade en jättetrevlig kväll och såg fram emot en skön barnfri lördag med till att börja med en låååång sovmorgon. Barnen skulle hämtas på eftermiddagen för Micke skulle ändå på klassträff i Staffanstorp, så det hade blivit två flugor i en smäll. Vi kom hem halv fyra på morgonen och somnade direkt…. för att bli väckta av telefonen kl. 08.00…. Matteu hade kräkt hela natten hos farmor och farfar. Det var bara att slänga på sig kläder och åka och hämta barnen. Dagen idag har bestått av att torka kräk

Under tiden jag suttit här och skrivit, har det nu blivit Leons tur att bli sjuk. Nu kräkte han nyss andra gången…

Summa summarum:- Under de tre senaste veckorna som Leon haft inskolning har han bara varit där hälften av tiden. Och både Matteu och Leon har hunnit varit kräksjuka vars två gånger.

Denna lördagen blev inte alls blivit som vi tänkte… Nu ska jag gå och lägga mig… Godnatt!

/Kram

I tisdags åkte jag och barnen till Staffanstorp för att avnjuta en skööön massage hos Marion och även för att fira farfars födelsedag. Det skulle bli kalas på kvällen, med STOOOOOR smörgåstårta mm. När Matteu frågade hur mycket farfar skulle fylla han jag bara sig: ”Sjutti-……

- Shiiiiiiiit, sa Matteu, precis som den ena stallflickan i Klitteholm. ”SÅ gammal? Då dör han snart!!…

Ha, ha, du är så gullig, Matteu!!

När han sedan ville se hur mycket 73 var på fingrarna, trodde han att jag skojade!

I alla fall, denna dag fick jag även mail från Karl-Johan, föreläsaren i ämnet ”Key account Management”. Han skrev att betygen nu var klara och att han även lagt lite tid på att skriva ner lite feedback till mig. Rektorn skulle återkomma inom kort med betygen… Inom kort???? Vad betydde det??? Nu var man ju inte alls nyfiken!!!

… och det kom inte på onsdagen… men på Torsdagen kom det. När jag startat telefonen efter ett möte på jobb, fanns det där! Snabbt som ögat (med min chef vid sidan om mig, vilket gjorde det hela ännu mer nervöst) loggade jag in på skolans server och såg att jag fått VG!!!!!! Tjohoooo!!!!! Så himla glad!!!!!! … och i detta totalt överdrivet luddiga ämne!!!

Nu har jag fått tillbaka min motivation som jag saknat, för att ge mig på nästa ämnes arbete. Nu läser vi ”Affärsmannaskap/Retorik”, och jag ska på torsdag hålla en argumenterande presentation om ämnet: ”Öka 15-timmarsregeln!” Ska träna hos Magnus (en klasskamrat på andra sidan 101:an) på söndag.

Nu vill jag ju försöka sätta detta ämnet också!!!!

Nu är Micke med Leon och badar i Vellinge och jag ska ta Matteu till Hannes´5-års maskeradkalas! Så nu tar jag min lilla spiderman och går!!

/Kram

Härom veckan pratade jag  med Camilla och berättade för henne sådär lite stånkandes och pustandes att jag behöver köpa en ny mascara. Hon skrattade till och sa (med lite ironi i rösten):

- Ha, ha. Ja, jag förstår att det är ett projekt för dig, Annika. Ha, ha.

… och JA! Det är det. Jag kan inte minnas när jag köpte min mascara och jag har haft en som jag varit supernöjd med, köpt någon gång i mitten av 1700-talet. För inte så länge sedan köpte jag en ny mascara… Usch, sicket skämt. SÅ HIMLA DÅLIG MASCARA!! Kletig nå´t så in i hoppsan! Ja, så då kan Ni ju förstå att då blir plötsligt hela det här mascarainköpet ett stort projekt. Så vad gör man: Jo, man börjar kolla tester på Internet…. men det är dumt, MYCKET dumt! Det finns tusen olika tester… och det kan man ju förstå när man ser sortimentet på mascaror i affärerna…

När Dulce var i Sverige förra veckan gick vi och shoppade lite på Entré i väntan på att Camilla skulle sluta jobba. Dulce kände väl till min mascara för hon hade också haft en likadan för länge sedan. Vi gick in på Kicks och jag tänkte att jag tänker inte gå och leta i den här djungeln. Jag gick direkt med bestämda steg fram till tjejen bakom kassan.

- Hej! Jag behöver hjälp och du får inte börja skratta åt mig. Jag slängde upp min gamla älskade mascara och min foundation på bordet. Höll upp mascaran och sa att jag inte kan minnas när jag köpte den senast, men om hon kände till den, så skulle hon kanske kunna plocka fram en ersättare… om hon hade varit proffsig. Hon skrattade inte åt mig:

- Ja? …..den har vi! 99 kr kostar den.

- Va? Finns den fortfarande?, utbrast jag.

Jag snurrade på min mascara-flaska framför ögonen på henne för att förlita mig på att hon verkligen sett min mascara ordentligt.

- Ja! Jag ska visa dig.

Tjejen tog mascaran och min foundation med sig och stegade ner i butiken.  Jo, då. Tjejen plockade fram en EXAKT likadan!!!! Och för 99 kr bara!!!!! Jag stod och jämförde flaskorna. Min dag var gjord! Detta som bävat för så länge, och som verkligen har varit ett projekt för mig, löste sig på ett kick(s)!  Ha, ha!

Efter att Dulce glatt också tagit sig en mascara från hyllan tågade vi bort till foundation-avdelningen. På vägen meddelade hon att just den foundation som jag hade med mig hade utgått, men att vi kunde hitta en liknande. Hon plockade fram tre olika. Jag provade lite i ansiktet och tyckte att den jag slutligen valt kändes lite ”smulig”, att den gjorde hyn fulare så att säga. Jag speglade ju mig i en så´n där sminkspegel som förstorar alla porer sådär en 200 gånger.Men hon förstod mig precis.

- Okej, då ska du ha en foundation med lite mer bla bla bla, och så plockade hon fram en ny!

Voila! Å så var det klart!!!Vi gick skrattandes (och jag fortfarande halvt chockad) ut ur butiken.

Tack du unga, söta tjej för att du inte skrattade åt mig, tack för ditt tålamod med mig och tack för jättebra service!!!

Tänk så mycket vånda jag sluppit om jag bara hade gått dit med min gamla mascara först, INNAN jag grävde mig ner i Internets testdjungel och förberedde mig som om det skulle vara ett stort projekt!

/Annika

Tack älskling för de fina tulpanerna!

… och för 16 år!

/Kram

Imorse fick Leon sin tandborste. Jag satte honom på toalettstolen så att han själv kunde borsta lite. Under tiden tänkte jag vara lite effektiv, så jag tog Matteus tandborste, och gick in i sovrummet för att borsta hans tänder. När jag kom tillbaka in på toaletten möttes jag av denna syn….

Fördrömmade unge!!!!!!

- Ja, får man inte stå på köksbordet eller nattduksbordet, så får man väl kolla om man får stå i vasken…..

… det fick man inte heller

/Kram

Hela december har ju varit underbar! Ett sådant väder! Jag har ju tidigare satt in en underbar höstbild som visade min utsikt från sovrumsfönstret. Nu är det läge att visa min utsikt i vinter. Ni förstår att man ser fram emot att stiga ur sängen och dra upp persiennerna… aaaaaaahhhh.

Månaden flöt på och vi passerade både första advent och pepparkaksbaket på dagis. Där gick det superbra. Alla börjar nu bli lite rutinerade, så var och en tog en degbit och satte igång. Efter att jag gjort en pepparkaka till Matteu tog jag plats i det ena köket och blev ugnsansvarig. Därefter gick andra advent, julfest på Big Bowl med jobbet, granhuggning och tredje advent. Veckan efter började med Matteus dagis för att tittat på vår lilla pepparkaksgubbe i luciatåget. Personalen på dagis hade bestämt att det skulle vara utomhus, så att morföräldrar, farföräldrar och övriga släktningar också skulle kunna komma. Svinkallt var det denna afton! Som vanligt såg vi inte så mycket eftersom alla vuxna skymde sikten för alla som stod bakom… för att inte tala om hur det efteråt gick med fotograferingen. Att ta en bild på hela tåget fint uppställt fanns det inte något tal om, alla föräldrar slängde sig fram till sina barn för att fotografer och struntade blanka f-n i allt och alla andra.  Jag framförde dagen efter för personalen vad jag tyckte om arrangemanget, vilket för övrigt var detsamma förra året. Jag som förälder måste väl ändå prioriteras före övrig släkt. Vad är poängen att ha den utomhus så att hela släkten kan komma, om inte hälften av föräldrarna kan se sina barn…

Helgen därpå firade vi min födelsedag. Jag provade på en ny efterrätt. Jag tror att det var god, smakade den inte själv, men den SÅG god ut. Kolla själv!

Mmmmmm…. Hallonmousse med vit chokladfylld grädde och rivet lime.

Och så stod ju givetvis granen på plats…. före Malins… i år också

Julafton var vi hos mamma och pappa och som vanligt präglades denna underbara dag av julklappar, mat, jultomte, mat, Kalle Anka, mat och julmust… och gröt så klart. På juldagen var vi hos Mickes föräldrar. Julmat, klappar och det traditionella gottebordet…. JAG ÄLSKAR JULEN!!!!!!

Det nya året firade vi in tillsammans med Hasse, Niklas och Monika. Det var en lugn och stillsam nyårsafton hemma hos oss, med god mat och god dricka.

Nyårsmenyn:

Au´derves: Cheddarkuber med salami och vindruvor.

Förrätt: Ugnsgratinerad hummer á la Per Moberg.

Varmrätt: Oxfilé, potatisgratäng, sparris, bearnaisås och Jensens favoritsås.

Efterrätt: Limecheesecake med hallon och jordgubbar.

…ha, ha! Här har Ni mig och mina matfoton igen….

Slutligen vill jag tacka för alla fina födelsedagspresenter. Tack för alla fina julklappar. Tack för alla fina julkort vi fått och Tack för alla fina nyårshälsningar!

Kram

- Julstressad???

- JAG??? Absolut inte!! Julskinkan är pyntad och står så stadigt på sin fot. Barnen är kryddade och på nedersta falsen i ugnen. Presenterna är i sängen och julgranen i frysen. Har bakat morsan hela dan och hon har blivit nerkyld till 5 burkar. Nu får påsken komma. Jag är alltid redo för midsommar!

Ha, ha, God Jul allihop

Kram