Min tid

Gjorde häromdagen en jättegod blomkålssoppa. Den är världens enklaste att göra också. Enligt viktväktarna är den värd 0 points. Om man vill, kan man byta ut lite av vattnet till grädde…. men det behövs verkligen inte, den är jättegod som den är!

Recept:

1 st blomkål

1 st gul lök

2 st buljongtärningar

1 liter vatten

salt och cayennepeppar

Persilja

Gör så här:

Skölj och dela blomkålen i buketter.

Skala och hacka löken.

Blanda ihop alla ingredienserna och låt koka 10 minuter.

Mixa sedan soppan med en mixerstav eller i matberedaren.

Denna soppan blev så god att jag bestämde mig för att bjuda Hasse, Camilla och Micke på den, efter att vi vägt oss i måndags. Därför tänkte jag att jag gör den igen, så kan jag frysa in den… sagt och gjort. Jag öste i alla ingredienserna i grytan och kryddade. Problemet är bara att jag istället för cayennepepparn råkade ta kanel. Soppan blev INTE god, och jag har fått hälla ut den. Så med andra ord: Ta under inga omständigheter kanel i soppan!!!

Kram

Jo, då! Jag åkte också på maginfluensan, dock tidigare än jag trodde…. det kom ju bara ett par timmar efter Matteu….

Ja, ja, nu är vi alla tömda, lite ömma och trötta i kroppen. Tur att det går snabbt över!

Kram (eller kanske inte idag förstås… )

Natten mellan söndag och måndag: Leon sjuk.

Eftermiddagen måndag: Micke sjuk.

Eftermiddagen tisdag: Matteu sjuk.

Onsdag: Annika sjuk????????

Kram

I lördags var vi och såg Peter Wahlbeck på Victoriateatern. Och är man på picknickteater, och därefter ska ut och festa, är det inte i närheten lönt att överhuvudtaget tänka på vår Biggest looser-tävling… Jag köpte min picknickmat på Ingelsta Kalkon, och Micke köpte sin från Möllans ost…. Min mat var JÄTTEGOD!

Men över till Peter Wahlbeck igen. Ja, han är normalt inte den sortens komiker som jag gillar, men jag måste säga att han var faktiskt ok. Vi var ett sällskap på 9 personer (jag, Micke, Per, Linda, Caroline, Gustaf, Mattias, Judith och Robban) som satt längst fram vid scenen, och tur var nog det, för hade det inte varit för att Wahlbeck kommenterade oss i sin show, hade hans stand-up varit sämre. Efter föreställningen kom han och snackade med oss vid entrén… och jag måste säga… han var f-n så mycket roligare privat än upp på scenen!

Kvällen slutade på Fagans med mycket att dricka! Alltså: Lördagen var ingen bra viktnedgångsdag!

När vi vaknade på lördagen kan jag lova att vi inte var körklara någon av oss, men vi skulle ju hämta barnen hos mormor och morfar för att sedan åka till Anette och Jesper i Veberöd…. och sicken villa!!! Jag blev förälskad! Sååå himla fint hus. Det var stort, välplanerat och alldeles, alldeles underbart! Medan de större barnen lekte och de mindre varvade om att sova, leka och gnälla, satte Micke och Jesper upp en säkerhetsgrind vid trappan och jag och Anette satt och snackade i sällskap av de minsta på golvet. Anette och Jesper bjöd på gooood lunch och fika därefter.

Alltså: Söndagen var inte en bra viktnedgångsdag heller.

Igår kväll gick vi och lade oss och skulle precis vända på kudden då vi hör att Leon kräker!!! In med stackarn i duschen, av med sängkläderna, in med allt i badkaret, nya nappar, ny pyjamas, bädda rent, lade för säkerhets skull en handduk överst, tur var väl det.. för det kom mer. In med stackarn i duschen, av med handduken, in i badkaret, nya nappar, ny pyjamas, ny handduk… Och så här fortsatte denna natten… Stackars liten!

Idag har jag min tjänst i tvättstugan….

Kram

… och tänkte:

- Vad menar dom med det?…  barn-fri tid? Gäller erbjudandet bara när där inte är några andra barn? Hmmmmm….

Kram

Tack Monika för den coola bilden du målade på Matteus vägg i lördags! Du stod från ca kl 11.15 till kl. 18.30 i denna fantastiskt sköna arbetsställning. Jag förstår om du fick lite ont i nacken på söndagen.

Tack!!!

Matteu har nu världens coolaste rumskamrat!

Tilläggas skall att jag faktiskt också hjälpte till lite…. , jag målade ju faktiskt det blåa och tvättade någon pensel… och dammsög lite… eller rättare sagt MYCKET suddspill. Det var nämligen så att efter att Monika först ritat med blyertspenna på väggen, skulle detta sedan suddas bort. Monika hade ett sådant där vanligt suddgummi som man köper typ i bokhandeln för en 30 kr som Niklas suddade med. Jag suddade med mina suddgummi som jag köpt billigt. Ett fyr-pack för en tia!! Jag har därför idag bara 1 suddgummi kvar. Suddspillet singlade ner i huvudet på oss medan jag suddade, och jag var egentligen mest rädd för att suddspillet skulle hamna i Monikas palett. Sicka skitsuddi!!!

/Kram

Ja, nu har jag äntligen fått tummen ur (…) och satt igång. Jag har gott sällskap: Hasse, Camilla och Micke W är med mig…. och hur kom då äntligen detta sig??? Jo, för två veckor sedan ringde jag till Hasse för att berätta för honom att jag tänkte starta en egen ”Halv åtta hos mig”-grupp (dock INTE på tv, utan bara privat, ett par vänner emellan). Jag hade varit på Citygross för ett tag sedan och sett att det fanns en ”Halv åtta hos mig”-låda som innehöll inbjudningskort, placeringskort, poängkort, handduk mm. Ball idé, tänkte jag. När jag ringde till  Hasse för att presentera min idé, hann jag bara säga:

- Vill du vara med på en grej? Jag hade tänkt att….

Hasse avbröt mig och fyllde i orden:

- … gå med i Viktväktarna????

- Öööh, va? Jag han inte uppfatta vad han sa.

- Nej, nej, det var inget, sa Hasse. Vad var det du skulle säga?

Då trillade poletten ner och jag hörde i efterhand vad Hasse sagt.

- Öh, jo, jag… tänkte fråga dig…. om du skulle vilja…öööh, vara med i en ”Halv åtta hos mig”- grupp?

Ja, plötsligt märkte jag att det jag skulle fråga var TOTALT motsats till det Hasse trodde…. Jag tycker fortfarande att det är en rolig idé, men VV var ju faktiskt bättre! ”Halv åtta” kan vi ju köra när som helst! Hasse skulle i alla fall höra med någon arbetskamrat om denne ville vara med i vårt egna lilla matlagningsprogram.

För en vecka sedan satt Hasse hemma hos oss och vi pratade om vikten. Vi bara satt och gnällde om hur vi gått upp i vikt och hur dumma vi egentligen är som inte gör något åt det. Ja, skulle vi börja på Viktväktarna tillsammans, frågade jag. Hasse svarade bryskt:

- Jag vägrar att betala sura pengar, för något som jag kan och vet exakt hur det fungerar. Jag vet att jag KAN klara det UTAN att gå dit!!!!

Vi kom då på att vi kör en viktminskning tillsammans.

Sagt och gjort: I söndags var det så invägning hos Hasse (som konstigt nog är den ende av oss som har en digital våg… Är det inte konstigt… i dagens tekniska samhälle). Vi nämner inte min vikt i bloggen, eller någon annans för den delen… endast den som är med i vårt ”program” får tillgång till den superhemliga informationen som är nernoterad i ”Den Svarta Boken”. Vi måste dock mäta oss också, det missade vi i söndags.

Nu kör vi mot målet: 10 kilos viktminskning till nyår. Vi lägger en tia vid varje invägning och den som procentuellt gått ner mest till nyår får potten. Förloraren får bjuda oss övriga på middag. Och Camilla kom på idén att den som gått ner minst (procentuellt) vid varje invägning, får lägga en tjuga… vad säger Ni övriga om det? Jag tycker det låter bra! Tv 4:s programsuccé ”Halv åtta hos mig” får vänta, nu är det 5:ans ”Biggest loser” som gäller!

Någon mer som vill vara med???

/Kram

Häromdagen skulle jag, Leon och min mamma iväg och handla tillsammans på Maxi. När vi gick in började larmet tjuta. Lamporna vid ingången, som vi precis passerade, blinkade i takt med larmet. Personal kom mot oss för att kontrollera… och det visade sig att det var inte jag som pep. Mamma gick igenom med vagnen med Leon i…. och larmet gick! Mamma gick igenom själv… och det var tyst. Jag puttade vagnen med Leon i, förbi larmbågarna… PIP PIP PIP PIP PIP PIP. LEON!!!!! Nyss fyllda 1 år och har redan påbörjat sin kriminella bana. Visst blir man stolt som förälder! Hur som helst, ja vi fick ju börja strippa lill-plutt… jackan…. nej…. mössan… nej… skorna… PIP PIP PIP PIP!!! CAMILLA!!!!! Puma-skorna som Leon hade på sig var 1-års present från Camilla och Micke. Det var alltså DOM som låg bakom att vi blev ut-tittade av alla pensionärer som handlade så där vid halv tio en vardagsförmiddag.

Ja, det var ju bara att lämna skorna i förbutiken och gå in och handla. Jag bad dom om dom kunde larma av skorna till oss under tiden vi handlade, så att det inte skulle larma fler gånger, för vi är ju trots allt där och handlar ett par gånger i veckan… och det kan ju bli tröttsamt efter ett tag.

När vi hade betalat fick jag hämta ut skorna. Dom kunde inte hjälpa mig att larma av skorna, utan jag fick vända mig till inköpsstället. Jag tog skorna, gick istället bort till kassan vi nyligen betalat i och fick en trevlig kille till att hjälpa mig med att avmagnetisera dom på deras kassaband. Tack! Nu vågar man sig in på Maxi med Leon igen… och det lustiga var att under hela tiden vi gick inne i affären, tänkte jag bara på hur jag skulle meddela Camilla om vad hon ”ställt” till med.

När vi sedan gick till bilen för att lasta in varorna, slog det mig… det var faktiskt inte Camillas ”fel”… Jag hade ju faktiskt varit på inköpsstället och bytt skorna till en större storlek!!!! Det var alltså mitt eget… men det är ju faktiskt konstigt hur jag kunnat gå ut ur skobutiken utan att det larmat. Hmmmm, nu känns det faktiskt bättre, jag behöver inte oroa mig för Leons framtid. JAG kanske ska börja tänka på en ny karriär, jag verkar ju vara duktig på det

Sorry, Camilla att jag från början misstänkte dig… men det blev åtminstone en annorlunda handlingsdag. Vi fick oss goda skratt tillsammans med både personal och andra kunder

Kram

… fast det är någon månad sedan, men jag måste bara dela med mig av det. När jag var i Polen med Anna får jag ett sms från Micke. Micke skulle byta batterier i Matteus Brio-tåg med följande samtal:

- Matteu, kan du hämta skruvmejseln så hämtar jag batteri.

- Nej pappa, det är bättre om du tar båda, så väntar jag här!

Kunde man göra något annat än att skratta????

… och idag när vi satt i bilen, försökte Micke prata med Matteu, som bara flummade iväg och började sjunga. För att fånga upp Matteus uppmärksamhet säger Micke:

- … och elefanten har en stor snopp!

Då blir det blir dödstyst i bilen, varpå Matteu säger:

- Hur lång är den????

Matteu du är helt underbar!!!

/Kram

Så har då vår älskade lilla Leon fyllt 1 år. Tack till alla som gratulerat på alla möjliga olika vis!

Ja, jag har bytt bild!

Tack för alla jättefina presenter!

Kram