Min tid

I torsdags åkte Micke till Polen. Lyckligtvis åkte även Camillas Micke också iväg, så vi bestämde oss för att leva ihop över helgen. Torsdagen var lugn. Jag lämnade Micke, Robert och Artur på Sturup, medan farmor och farfar passade barnen. Matteu var förväntansfull inför nattningen, för han skulle ju sova i min säng… det vet han om, när pappa är borta, sover han på pappas plats. Inte ens Camilla skulle få ta den platsen.

Camilla kom inte förrän fredag eftermiddag. Det passade bra, för Matteu lekte med Rasmus, en dagiskompis, på dagen. När Rasmus och hans föräldrar skulle gå hem, sprang jag bara snabbt upp för att hjälpa till med städningen… då hörde jag något i trappan. Jag hade glömt stänga grinden upp, och nu stod Leon givetvis halvvägs uppe på trappan! Nu vågade jag ju inte gå ner och möta honom, för tänk om han skulle lutat sig bakåt… Hjärtstillestånd! Fördrömmade unge!!

I alla fall, vi träffade Camilla på ICA Maxi, där vi handlade och tog oss varsin korva-slarver. Kvällen bestod sedan av fredagsmys. Vi hade chips och grönsaker och frukt som vi dippade, choklad av olika sorter, gott vin och goda drinkar. Senare på kvällen satt vi och skrattade gott då vi tittade på Johan Glans på YouTube. Sedan somnade Matteu på min plats i sängen. Camilla lade sig på Mickes plats och jag lade mig på en madrass på golvet nedanför Matteu. Det var bra, för mitt i natten väcktes jag. Och då menar jag inte när Leon först väckte mig vid tre-tiden och grät, utan vid fyra, när Matteu rullade ner från sängen… rätt ner på mitt huvud… och sedan vaknade Leon igen vid sex.

Ja, vi åkte senare på dagen till Jägersro Center för vi skulle äta, handla och besöka tivolit på deras parkering. När jag är inne på toaletten och byter på Leon, står Camilla med Matteu utanför och väntar.

- Annika, du kommer inte att tro det! Vet du vem som precis kom ut från toaletten bredvid? JOHAN GLANS!

- Va?! Är du säker? Var gick han? Ska vi leta upp honom och ta en bild och skicka till Elin (Camillas klasskompis som är StörtFörälskad i honom). Eller ännu bättre, vi ber honom om en personlig hälsning och så filmar vi honom, och skickar det till henne.

Sagt och gjort, med raska steg marscherade vi mot den riktning han gått. Därefter delade vi upp oss och medan jag stannade utanför Coop och spejade, kollade Camilla igenom klädesaffärerna.

- Där! Jag såg honom inne på Coop. Camilla tyckte det var alldeles för genant att gå fram och prata med honom, så det fick bli min uppgift. Jag gick med Camillas mobil in på Coop och letade upp honom, ursäktade mig och bad honom hälsa något till Elin. Det gjorde han, efter att jag lyckats trycka rätt på Camillas mobil. Jag tackade och sprang lycklig ut till Camilla och barnen.

- Men du har ju bara spelat in 1 sekund på honom, allt annat är ju filmat på golvet! … a va f-n, och jag som trodde att jag tryckt rätt.

Snabbt som attans högg jag tag i mobiltelefonen igen, rusade tillbaka in på Coop. Lyckades åter hitta honom i en kassakö… jag behöver väl inte berätta att jag kände mig som en helgalen groupie. Jag frågade artigt med andan i halsen om han skulle vilja göra en ny inspelning, eftersom jag inte tryckt rätt på telefonen första gången. Det gjorde han. Ja, Ni kan ju själva tänka er att Elin blev TOK-GLAD!

Därefter blev det i alla fall karusell och lotter på Jägersros parkering. Camilla vann, nej, grep en boll, som hon gav till barnen. En sådan där go´sumpig skumgummiboll, ni vet, som man spelade ”Spökboll” med på gympan i skolan… men Matteu vill inte riktigt acceptera materialet, utan envisas och säger att han vill pumpa den.

På eftermiddagen busade Matteu och Leon i sovrummet. Oh, så skönt att dom kan leka tillsammans och att man kan slappna av lite… INTE!!! När jag går in i sovrummet för att titta till dom, står Leon UPPE PÅ MITT NATTDUKSBORD! Fördrömmade unge!!!

Efter att Leon nattats hade vi ytterligare en skön kväll med mycket mat, dryck och andra onyttigheter. Denna kväll somnade Matteu på madrassen på golvet, och jag på min plats, bredvid Camilla.

På söndagen var vi sega. Vi tog en tur på IKEA, ströhandlade lite, åt och gick sedan på en husvisning tillsammans med Camillas pappa. På vägen hem gav Leon oss nästan en hjärtinfarkt då han nästan tippade ur vagnen. Jag och Camilla hann precis fånga upp honom i kläderna, innan han hade störtat i marken med ansiktet neråt… Fördrömmade unge!

På kvällen besökte jag en kort stund mina föräldrar. Och från ingenstans kommer Leon gåendes i gå-stolen!! Jag, Matteu, mamma och pappa var alla i köket. Fördrömmade unge! Vi har en självmordskandidat i familjen! Det är kanske stuntman han ska bli?

Nu håller jag på att återhämta mig efter helgen. Micke har kommit hem och allt är åter som vanligt. Tack, Camilla för en rolig helg!! Det här med Johan Glans, kommer vi nog att leva på länge!! Så himla galet!

Kram

Lökpaj

Den här pajen gjorde jag till kräftskivan! Den passar ypperligt som tillbehör vid en buffé eller liknande.

Ca 6 pers:

Botten:                                                                           Fyllning:

Blanda samman ingredienserna till bottnen i en matberedare eller direkt på arbetsbänken. Låt degen ligga kallt, ca 30 min. Klä sedan bottnen och kanterna i en pajform med låg kant, ca 24 cm i diameter.

Förbered fyllningen: Skala lökarna och skär dem i tunna skivor. Fräs löken mjuk i oljan i en stekpanna. Låt den svalna. Nagga pajbottnen. Förgrädda pajskalet i nedre delen av ugnen i 200°C, ca 10 min. Vispa upp äggen till fyllningen. Blanda i riven ost, lök och kryddor. Häll fyllningen i pajskalet. Höj ugnsvärmen till 225°C och grädda pajen ytterligare 15-20 min.

Mums!

/Kram

Tja!

För det första: Tack för en jättetrevlig Kräftskiva!!

I år har jag varit på Festivalen tre gånger. Första gången, i tisdags, var med familjen. Dagens mat blev Texasburgare och nere vid centralen fick Matteu helt själv bestämma vilken karusell han skulle åka… av någon konstig anledning valde han Spökhuset. Han såg INTE nöjd ut när han kom ur den:

- Den var jätte-läskig. Den vill jag inte åka igen, sa han när han kom ut.

Andra gången var i går. Då var jag med Micke, Camilla, Anton, Oliver, Sandra och Emma. Våra egna barn hade vi lämnat hos farmor och farfar, vilket var den första gången de passade båda barnen samtidigt, och vilket för övrigt gick jättebra. Dagens mat blev från Louisiana-tältet, Cajunkryddad kycklingfilé med Idaho-potatis och lime- och vitlökssås. Kvällens besök slutade med Salem El Fakirs uppträde på Stortorget. Hyfsad konsert faktiskt!

Idag var vi på festivalen för tredje gången. Denna gången med min mamma. En sedvanlig Texasburgare denna gången också. Och sammanfattningsvis måste jag säga att jag är besviken på detta årets arrangemang. Idag när vi promenerade där, sa jag att det här ska jag faktiskt blogga om. Då svarade Micke snabbt att jag skulle tänka på att inte göra min blogg till en ”gnällsida”…. och det har han ju faktiskt rätt i. Nu när jag sitter hemma och Micke tagit barnen till lekplatsen, blickar jag tillbaka på de senaste dagarna!

Under dessa dagar har två av mina mindre kräsna och egoistiska drömmar gått i uppfyllelse. Det började med att jag skrapade fram 1 000 kr på en Trisslott. Jag studerade den om och om och om igen, för att se att alla nollorna verkligen stämde överens med varandra. Konstigt nog blev jag nog gladare idag när jag och Matteu tog lotter för en tia på Festivalen och vann:

….. ett JÄTTESTORT kexchoklad. Det är ju så´nt man bara ser alla andra gå och bära på när man är på tivolin. Men jo då, nu var det äntligen MIN tur… ja, VÅR tur. Då vi vann valfri vinst och Matteu fick bestämma vad vi skulle välja för vinst, stod jag och hoppades på att han INTE skulle välja ett gosedjur, för va f-n ska vi med det till?! Vi har ju redan så många. Sicken tur är,  så är ju Matteu min son, och är VÄL medveten om att när man ska välja något, väljer man choklad!!!!

En sådan underbar festivalvecka det varit. Ikväll ska jag dit igen… !

/Kram

För ett halvår sedan var jag inne och surfade på Sempers hemsida. Fick då syn på att dom skulle ha en fototävling, där man kunde vinna en massa fina priser. Första pris var en storstädning av hela hemmet!  … det vann jag inte. Som många av Er vet, skickade jag in en bild på Matteu när han sitter och har ätit gröt själv. Jag mailade till många av Er att gå in och rösta på vår bild, vilket Ni gjorde! Det tackar vi för!!!

Den 26:e maj, då jag antog att jag ej vunnit något i tävlingen eftersom man inte hört något på LÄNGE, fick jag så ett mail:

Med vänlig hälsning

Semperklubbern genom Anna”

Sagt och gjort, jag mailade dom. Ååååh vad roligt att jag vunnit prisER… Detta var vecka 21.

Två veckor senare svarar jag åter på deras mail eftersom jag inte hört något ifrån dem. Jag passade även på att kontakta dom via deras hemsida, både via meddelande samt via fråga i deras ”frågepanel”… Detta var vecka 23.

Inte ett ljud från Semper, varken via mail eller svar på deras hemsida.

Måndagen vecka 27 ringer jag till Sempers Kundtjänst för att höra vad som pågår. Dom lovar att framföra min efterlysning vidare till den ansvariga för tävlingen.

Måndagen vecka 29 ringer jag åter till Sempers Kundtjänst för att höra vad som pågår, då jag inte hört något ifrån dem. Dom lovar åter igen att framföra detta till den ansvariga för tävlingen.

Måndagen vecka 31 börjar jag bli riktigt förbannad och ringer igen. Den stackars telefonisten som svarar meddelar att den ansvariga är på semester. Och att hon ska framföra detta till någon annan denna gången.

Igår, måndagen vecka 33, ringer jag åter till Sempers Kundtjänst. Denna gången får jag telefonnumret direkt till den ansvariga för tävlingen. Jag ringer på hennes vanliga telefon och jag möts av telefonsvararen, då ringer jag hennes mobilnummer, och blir avtryckt. På eftermiddagen får jag ett mail som berättar att vinsten är skickad och att jag kan hämta den i affären här hos oss. Äntligen! Vinsten har kommit! Jag åker med en gång och hämtar den, fort hem för att få hjälp av Matteu att packa upp vår låda! Lådan innehåller 1 paket gröt!!!!! PriserNA som jag vunnit i plural, hade minskat till singular någonstans på vägen.

Jag säger bara som Mikael Wallin skulle säga det: Uselt, Semper, Riktigt USELT! Sämre service får man leta efter!

Grattis på ……. hmmmmm……. ah, nu kom jag ihåg

28 års Dagen!

Kram

Titta på vår kaktus! Det är en Sjöborrekaktus… det har Google lärt mig. Nu när den plötsligt efter flera år, blommar, har man ju givetvis fått läsa på lite.

Kram

Nu är jag och Leon hemkomna från Warszawa, där vi avnjutit sex dagar med Anna och Ida. Vi gjorde givetvis de sedvanliga grejerna, men också nya: Vi hittade hästar i Park Skaryszewski där Ida fick sig en ovanlig men minnesvärd ridtur, och så besökte vi vår favvis-restaurang Gaga som öppnat en ny filial på vår gata!

Jag pratade med den ena servitrisen om det inte var hon som var med i öppningsskedet av restaurangen och som serverade Robert och Jennie när dom var där i juli. Jo, då, det stämde mycket riktigt, och dessutom sa hon att hon kände igen mig och kopplade därmed först ihop mig med Robert. Hennes första tanke var att jag var gift med Robert. Hon tyckte att vi var väldigt lika varandra, men varför jag skulle vara lik min man, förstår jag inte. Hon fattade själv också att det lät lite konstigt, för så kunde det ju inte vara, Robert var ju där med en annan kvinna och barn för bara en månad sedan

I alla fall, det var en lyckad kort semester, förutom att jag tappade Artur och Annas kamera på lekplatsen, så att den blev repig på framsidan! Ber än en gång så jättemycket om ursäkt för det!

Om Anna skulle summerat semestern, tror jag att hon skulle sagt att det blivit lite för lite sömn. Med Leon som vaknar alldelse för tidigt och Annika som snarkar sig igenom hela nätterna… precis som Artur! … och jag,  jag tycker att det är kul att man är lik sina bröder på något sätt i alla fall.

För övrigt kan jag berätta att Leons utslag på kroppen försvunnit. Det var inte vattkoppor, utan bara något virus! …ett riktigt segt långlivat virus, men nu är det i alla fall äntligen VÄCK!

Idag avslutar jag med ett citat som jag fick sms:at till mig när jag var i Polen; ett samtal mellan Micke och Matteu, då Micke ska byta batterier i ett av Matteus Brio-tåg:

”- Matteu, kan du hämta skruvmejsel så hämtar jag batteri.”

”- Nej pappa, det är bättre du tar båda, så väntar jag här ”

Kram

Ja, nu har det åter gått så där lång tid sedan jag skrev sist…. men man har ju semester!!!! (”man” läses som Micke) Idag handlar mitt inlägg om min plötsligt inplanerade Polen-resa!

För någon vecka sedan satt jag hemma hos Artur och Anna och snackade med Anna på deras trädäck. Jag slängde ur mig att hon och jag skulle åkt till Polen tillsammans nu när hon ändå skulle ha semester. I denna stund kommer Artur ut och tar plats vid oss.

- Jag och Anna drar till Polen tillsammans! säger jag.

- Ja, ja, vad bra, då kan hon ta med sig barnen, säger Artur.

- Nej, jag kan ta med mig Ida, och Annika tar med sig Leon, säger Anna.

Ha, ha, småsnack och så bytte vi samtalsämne…

Ett par dagar senare ringer Anna:

- Ja, vilken dag ska vi säga?

Vilken dag ska vi säga???? Jag fattade ingenting. Jag trodde att hon menade vilken kväll vi skulle träffas allihop (dom, vi och Robert och Jennie), men DET visste vi ju redan, det hade vi ju bestämt igår.

- Har du pratat med Micke?

Ja, självklart, tänker jag. Han ska ju med!…

….aaaaaah, vänta…… Du snackar om POLEN???? Menade du allvar med att åka????

- Ja, det är klart! När åker vi?

- Öööööh, ja…. jag vet inte…. jag får nog prata med Micke lite först.

… och på den vägen gick det. Vi bokade resan. Anna med Ida och jag med Leon. Av någon oförklarlig anledning betalar jag lika mycket för Leon som Anna betalar för Ida, och Leon får ens inte en egen flygstol att sitta på! Ja, ja, Wizz är ju billigast så det är väl bara att acceptera, TROTS att denna resan faktiskt blev rätt så dyr!… och så får vi ju faktiskt gå på planet före alla andra, eftersom vi har en bebis med oss

Det börjar närma sig avresedagen och vad hände då i torsdags: Leon fick en massa prickar på magen och bröstet under dagen och fick lite feber på kvällen. Fredag morgon vaknade han med 39,5 graders feber och med små knottror i ansiktet, på armarna och benen! Var på Vårdcentralen för att visa upp honom, och sköterskan misstänkte vattkoppor… kanske… det får visa sig i helgen.

Vi tycker faktiskt att prickarna i ansiktet minskat lite, och resterande prickar är oförändrade.

Någon som vet? (Givetvis har jag googlat mig igenom Internets register på ”sjukdomar med prickar”.)

Över till annat: En tumme upp för Niklas och Monika som tagit sig i kragen och äntligen ägnat Ullared ett besök. Ironiskt nog dagen före Gekås slog rekord. Så här skrev dom på sin hemsida:

- Igår var en makalöst intensiv dag här i Ullared. Men trots tidvisa bilköer genom byn och brist på parkeringar så flöt allt på otroligt smidigt i varuhuset. Nu tror jag att det blir betydligt lugnare under fredag och lördag, hälsar VD Boris Lennerhov.”

Läste ni siffrorna???? Helt otroligt!!!!  … och ja, visst älskar vi Ullared, Boris, Morgan, Kjelle & c:o!!! .. och visst ser vi fram emot del 2 som spelas in för tillfället. Vem vet, vi kanske kommer att få se Niklas och Monika i rutan

Kram

Tisdag morgon…. Micke är i Pers stuga utanför Åhus tillsammans med Matteu. Bara och Leon är hemma, och det är sååååå lugnt. Leon vaknar klockan sex. Jag öppnar mitt sovrumsfönster för att få in lite luft till oss, men ute är det varmt, som alla andra av de senaste dagarna, så det gör ju egentligen ingen skillnad.

Vid halv nio tar Leon sig en liten lur, då kokar jag kaffe och fixar frukosten i lugn och ro. Jag går in för att väcka honom, då reser han sig själv i sängen med ett strålande humör och skiner upp som bara solen kan göra. Vi går ut i köket för att äta frukost. Det har mörknat ute och åskan mullrar långt borta. Det är så lugnt och skönt. Altandörren har vi öppnat, så vi hör hur regnet öser ner…. det smattrar på studsmattan. Leon äter lugnt och tyst. Jag också. Njuter av mitt morgonkaffe och vi bara myser tillsammans. Jag undrar egentligen varför tv:n står på i vardagsrummet för det är egentligen ingen som varken lyssnar eller tittar. På TV4-nyheterna pratar dom om bombattentaten i Uganda…. det stör oss inte….

/Kram

Besökte Skånes Djurpark tillsammans med Per, Linda, Liam och Melvin tidigare i veckan. Jag kan inte riktig komma ihåg när jag var i Skånes Djurpark senast… det var någon gång när Filip var liten, kanske så där en ca 8 år sedan. Det kommer antagligen att gå lika lång tid till, tills mitt nästa besök….

Jag är inte det som brukar gnälla……… men…………… SÅ fantastiskt tråkigt ställe. Inte alls värt inträdet, dvs runda slänga 400 spänn. Mitt tips: lägg de pengarna på Ystads djurpark istället, det tycker i alla fall JAG är trevligare.

Höjdpunkten var när vi skulle grilla korv med bröd. Mmmmm, det var gott!

Dagen avslutades med bad. Planerat var att vi skulle bada i parken, men där gick vi bet. Man var tvungen att vara 7 år gammal eller över 110 cm lång, så där hade inte barnen någon chans. Vi bestämde oss istället för att åka till Frostavallen och bada där! Detta var dagens andra höjdpunkt, trots att JAG inte badade av olika naturliga skäl! Jag var nere och vadade i alla fall, och det var syyyyyyyperskönt!

/Kram