Ja, så har även denna valborg passerat, och vår valborg gick ut på att leta ny bil. Hittade ingen vi tyckte om. Tråkigt! Men något som var lite mer intressant var när Mickes pappa samma kväll sa:
- Ja, då har ni fixat pass till Leon nu då så att allt är klart tills ni ska åka?
Det blev dödstyst vid bordet. Jag och Micke tittade på varandra som två gapande frågetecken! F-n också! Oh, nej, hur snabbt kan man få ett pass, är ju min första tanke? Jag tänkte att det vet nog Anette och Jesper, dom är ju jämt ute och reser… Jag ringde till Anette som blev lite oroad men sa sedan lättat:
- Ja, men ibland går det fort. Det kan gå på bara 2-3 dagar. Passexpeditionen har öppet på lördagar, så gå dit imorgon med en gång, så är det nog inga problem.
… jo, imorgon är det ju 1:a maj… helgdag… Känns som att jag får döpa om min blogg från Min Tid till Min Tur istället.
Måndag morgon lämnade jag Matteu på dagis och drog iväg för att fixa det förbannade passet. Givetvis är det ju dags för att lämna in deklarationerna, så där var MASSOR med bilar. Ännu värre var att de flesta parkeringarna nu hade parkeringsförbud, så man fick alltså bara stanna och lämna sin deklaration typ, och sedan köra iväg igen. MEN JAG BEHÖVDE FAKTISKT EN PARKERINGSPLATS! Slutligen hittade jag en, läääääängst bort, men ja, ja. Jag lade på pengar på automaten och sprang in till passexpeditionen. Men oj då, hyfsat folktomt faktiskt. Det här kommer ju gå snabbt och lätt, tänkte jag. Jag tog en nummerlapp och en blankett som man måste fylla i och väntar på mitt nummer. När det piper och numret visas i displayen som hänger ner från taket, går jag fram till aktuell lucka och vad säger då kvinnan på andra sidan luckan, när jag frågar om att först få låna en penna:
- Är Ni ensam vårdnadstagare?
- Neeej, svarar jag.
- Barnets andra vårdnadstagare måste också skriva under blanketten. Och glöm inte att den underskriften måste vidimeras.
Ja, det kunde man ju lista ut! Varför inte!
Jag lämnade luckan, ringde till Micke och bad honom lämna jobb och komma till mig, för jag vågade ju inte lämna min parkeringsplats som dessutom redan var betald. Micke kom och jag sa till honom att ställa sig bara sådär upp på sidan, ni vet. Han skulle ju bara springa in och skriva under… visst! Nej, sa Micke och vände blicken ner ner för gatan. Där stod det ju givetvis en p-vaktsbil 20 meter bort… Men vad bra, tänkte jag och sprang bort till p-vakten, knackade på hans ruta och frågade honom om han kunde bevittna Mickes underskrift;-) Han skruvade på sig och var väldigt osäker på om han skulle ställa upp på det, men vi lyckades övertala honom, och sedan frågade han om han var tvungen att skriva i sin adress. – Ja, snälla, sa jag, för annars går jag in till passexpeditionen igen och så godkänner dom inte vidimeringen… Jag fick honom till att fylla i allt! Efter ett tack till vakten, en puss till Micke, rusade jag och Leon in till passexpeditionen igen, och så blev det klart! Blanketten var rätt ifylld och fotograferingen gick bra. Kvinnan bakom luckan skrattade när hon såg bilden på Leon.
- Den blev ju jättebra, sa hon.(Ja, jag hoppas det, för Matteu ser ju ut som en koncentrationsfånge i sitt pass.)
400 kr, tack! Och vad händer om vi inte hinner att få passet tills vi ska åka?
- Inga problem, då kommer du bara hit och gör ett provisoriskt pass. Det kostar 940 kr!
Jag höll båda tummarna när jag lämnade passexpeditionen! De där 940 kronorna behöver vi VERKLIGEN till annat.
Idag, två dagar senare fick jag ett sms från Polisen att passet var klart för att hämtas!! Snabbt jobbat!!
Och tack till Inger, för det roliga tipset: varför inte skicka ett vykort till p-vakten när vi är på semester?!
- Jo, det är klart. Det måste vi ju göra!
Kram

Ohh det är så kul att läsa det du skriver gumman. Har det nu en trevlig semester, klart du ska skicka ett vyckort till p-vakt. Hörs när du kommer tillbaka…kram
Tack för enormt roande läsning. Skrattade gott när jag läste dina rader. Men vad skönt att det ordnade sig med passet. Tänkte i lördags att jag skulle skickat iväg ett sms om att Micke skulle följa med till passexpeditionen, men tänkte sen att det vet ni nog… kram